Varför, det är helt sjukt ...
Att gråta... Hur kommer det sig att kroppen reagerar som den gör när man blir ledsen? . Att det ska komma tårar från ögonen när man är ledsen, och att den där jävla klumpen i magen kommer. Vad är det för klump ? , och vad är det för "vätska" som kommer ut ur ögonen?, bildas det när man är ledsen, eller ligger vätska och väntar på att få komma ut eller?
Ibland känns det skönt att gråta, att bara bryta ihop totalt, bara gömma sig och släppa ut allt. Men det är jobbigt när det är för mkt som bekymrar en så man inte kan förklara, eller man vet liksom inte vart man ska börja. Den värsta gråten är, enligt mig, när ens närmaste sviker en. När man verkligen har gett en person sitt hjärta. Han tog den, han hade mitt hjärta, lääänge. Han var en ängel, så sjukt snäll, underbar och allt. Men sen tillslut, helt plötsligt, krossar han det i 10000 bitar och stampar på det. Så känns det iaf, att nån skar ut det, stampade på det och tog med sig halva hjärtat med sig innan han stoppade in det. Ens liv går verklingen under. Man vet inte vart man ska ta vägen, tårarna slutar aldrig rinna, och skälen slutan aldrig brinna. Man har liksom inget liv kvar, bara för att den man VERKLIGEN älskade lämnade en, så känns det som om ALLA lämnade en. För han var inte vara en pojkvän, han var liksom ens bästa kompis, en man ALLTID kunde prata med, man ALLTID kunde komma till. Men sen när han försvann så kändes det så tomt. Man kan inte sova för man bara gråter och gråter och kan inte sluta tänka på alla underbaara saker man har varit med om. Man ville vara sysselsatt HELA tiden för att inte tänka på honom. Man kunde inte äta, för maträtten kanske var hans favvorätt eller man kanske hade matkrig med den salladen mamma dukade fram på bordet, aah, det var fan inte lätt asså, Fy fan, det värsta jag har varit med om. Jag kan idag känna att den biten som han tog ifrån mitt hjärta fattas, han kommer alltid att ha den biten. Jag kan fortfarande inte lyssna vissa låtar för minnen ploppar upp i huvudet på mig. Och jag kan fortfarande fälla en tår en kväll innan man lägger sig och somnar. Det var nästan två år sedan jag levde med personen i över ett år, varför har jag fortfarande inte kommit över honom för ???
Ibland känns det skönt att gråta, att bara bryta ihop totalt, bara gömma sig och släppa ut allt. Men det är jobbigt när det är för mkt som bekymrar en så man inte kan förklara, eller man vet liksom inte vart man ska börja. Den värsta gråten är, enligt mig, när ens närmaste sviker en. När man verkligen har gett en person sitt hjärta. Han tog den, han hade mitt hjärta, lääänge. Han var en ängel, så sjukt snäll, underbar och allt. Men sen tillslut, helt plötsligt, krossar han det i 10000 bitar och stampar på det. Så känns det iaf, att nån skar ut det, stampade på det och tog med sig halva hjärtat med sig innan han stoppade in det. Ens liv går verklingen under. Man vet inte vart man ska ta vägen, tårarna slutar aldrig rinna, och skälen slutan aldrig brinna. Man har liksom inget liv kvar, bara för att den man VERKLIGEN älskade lämnade en, så känns det som om ALLA lämnade en. För han var inte vara en pojkvän, han var liksom ens bästa kompis, en man ALLTID kunde prata med, man ALLTID kunde komma till. Men sen när han försvann så kändes det så tomt. Man kan inte sova för man bara gråter och gråter och kan inte sluta tänka på alla underbaara saker man har varit med om. Man ville vara sysselsatt HELA tiden för att inte tänka på honom. Man kunde inte äta, för maträtten kanske var hans favvorätt eller man kanske hade matkrig med den salladen mamma dukade fram på bordet, aah, det var fan inte lätt asså, Fy fan, det värsta jag har varit med om. Jag kan idag känna att den biten som han tog ifrån mitt hjärta fattas, han kommer alltid att ha den biten. Jag kan fortfarande inte lyssna vissa låtar för minnen ploppar upp i huvudet på mig. Och jag kan fortfarande fälla en tår en kväll innan man lägger sig och somnar. Det var nästan två år sedan jag levde med personen i över ett år, varför har jag fortfarande inte kommit över honom för ???
Kommentarer
Trackback
