Ewelina

Jag vet att jag kan ställa massa olika frågot ibland, som t.ex hur träd kom till från allra första gången, och hur människokroppen är som den är och vem kom på vad allting skulle heta som t.ex bord, stol, hus, tapet m.m, men känslor, vart fan kommer dom ifrån. Som t.ex när man sms:ar en vän och man får en kallt svar, man sms:ar igen men då får man inget svar. Då kommer massa känslor fram, man vill ju inte vara för på för då kanske människan blir ännu mer irriterad eller arg, så då blir man orolig och samtidigt ledsen för man själv vill ju bara väl. Vart kommer då den där känslan ifrån, när man inte vet riktigt vad ska göra, låta honom va eller skicka ett till, för man vill ju bara vara snäll och fråga en fråga liksom, det är så irriterade om det nu skulle vara nåt man hade gjort och männskan inte säger nåt och skiter i alla sms man skickan, man börjar ju undra. Speciellt när killen betyder sååå otroligt mkt på ett speciellt sätt, kan inte förklara, men det känns faktiskt för alla gånger vi ses känns speciella, man blir liksom glad med tanken på vad vi har gått igenon och hur det va efter allting och ah, ska väl inte avslöja för mkt, men det är såå jobbigt att inte vata art man har människan, så snälla svara, blir ju fan orolig och vill veta om det är nåt, man kan ju faktiskt skriva att man är upptagen eller nåt om det nu skulle vara hindret ist för att skita i det... vill ju bara ses och umgås--v

Eller som när ens absolut bästa kompis inte är här när man vill prata ut, nej hon är i spanien och är onådbar. Och hur kommer det sig att det känna bättre när man har pratat ut med sin absolut bästa vän, man har ju den dära klumpen i magen innan man börjat prata, men vad fan är det för klump ? , det är ju ingen boll som är i magen, utan det är ju ne känsla, men vart fan kom den ifrån, och vad är det för känsla som känns att "bollen försvinner?" snälla kom hem älskling, behöver prata ut...

Eller när man bara vill gråta, hur kommer det sig att man är deppig och vill få ut den känslan genom att gråta, och hur kan kroppen reagera på att när man har gråtit över en "tanke/känsla" , så ska man må bättre, bara att få ut vätska ut ögonen. Hur kan kroppen ens veta att man är ledsen över nåt, jag menar det är ju tankar som får en att veta saker, men hur kan kroppen "höra mina tankar" och veta att jag är ledsen och behöver gråta.

Eller när det är så illa att man kan börja tänka på en viss människa, och när man tänker på "den" så får man alla minnen som man gjort med människan, och helt plötsligt kommer ett minne upp som va det jobbigaste jag har varit med om i hela mitt liv. När man bara ville spy på morgonen, inte kunde sova och inte heller äta. Hade vänner som ställde upp, men det hjälpte inte. Så fort de va borta kom känslorna fram och jag vill bara lägga mig ner och dö. Man va tvugen att va sysselsatt HELA tiden för att inte få det minnet tillbaka. Så att förlora den man verkligen älskade va det jobbigaste. Men iaf, hur kan kropper reagera jusst SÅ när en människa försvinner ut ur ens liv? , hur vet mitt inre att jag har förlorat "den" ? , helt otroligt... jobbigaste måndaderna i mitt liv, snälla påmin mig inte om det...


Att man känner hjärtat slå så hårt när man får en obehaglig känsla av att inte få vara nära någon, inte få kunna prata med den man vill, inte få ett svar när man bara försöker vara snäll och vill fråga en fråga, HELT otroligt... Det finns huuuuur många känslor som helst, men varför måste kroppen göra det jobbigare för en när man redan har minnen eller när man redan vet hur läget är, varför måste hjärtat slå så extra hårt, och varför måsta jusst DEN känslan komma fram, och hur fan kan kroppen reagera på så många olika sätt, känslor och kroppen är samma sak skulle jag kunna säga, för den känslan som komemr fram, så reagerar kroppen och det är helt sjult :O

STÖRT !!!!!