Ewelina

När man var liten, då existerade inte skitsnack. Kärlek var en puss på kinden och pappa var den bästa killen i världen. Höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet, och värsta gråten var när man ramla och skrapade upp knät och största rädslan var för monstrena under sängen... Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärlek är svårare. Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden och höjden av smärta är att förlora någon som betyder väldigt mkt. Den värsta gråten är när ens vän plötsligt sviker en, och den största rädslan är att förlora den man älskar mest.

Jag och Hanna diskuterade precis om det ämnet, hur det va när man va liten och hur det är nu. Allt började med att jag fick ett sms från hanna där hon skrev : hej det var länge sen man hörde från dig känns det som, hur är det ? Och när jag svarade att jag har en skit jobbig hosta och förskyld men måste till skolan imorgon för jag kan inte missa mer, då började snacket. Snacket om hur enkelt livet va när man va liten. Man hade typ inga problem, det roligaste va på helgerna när man fick sin godispåse på lördagen efter maten och mamma och pappa satte sig bredvid mig och syrran och kollade på ett nytt spännande avsnitt från Eva & Adam. Och om man missade ett avsnitt av sommarlovsmorgon ville man ta livet av sig. Men nu, nu är det så annorlunda, sååååå himla annorlunda !! aa, ni kan ju läsa i dikten ovanför hur våran syn på livet är, håller ni med eller hur tycker och tänker ni ? =)